Semana Mexicana

Nu går tiden alldeles för fort! Vilket förmodligen betyder att vi har alldeles för roligt. Vilket förmodligen är sant..

Vi börjar väl, så vi hinner komma någonvart! Måndag, den förra alltså. Vi tog det lugnt den dagen, stannade hemma i Costambar, åt brunch med Los Vikingos på ett frukostställe vid stranden. Senare hade vi tillsammans en liten picknick på ett lugnt ställe mitt på stranden, där vi gick igenom Vakttornet för den kommande helgen. Mys-måndag helt enkelt.

Costambar strand. Bra ställe.

(Dagarna vi inte nämner i vår blogg är oftast helt vanliga, långa tjänstedagar. Det är det vi oftast gör, när vi inte gör något annat.)

På onsdag kväll var det dags för... Isaks första tal tre på spanska!! Det blev en hel del tragglande om Esau dagarna innan, och Christel var om möjlig mer nervös än Isak själv innan mötet, särskilt när det verkade som att hela Javillar kom till Rikets sal den kvällen. Hur gick det? Hundra procent! (Jag lovar, jag är inte partisk!) Hela talet finns nu inspelat på vår kamera, utan någon som helst bildskärpa.

Torsdag kom en Mexikansk virvelvind in i vårt hem: Mariela! Hon var här några månader under säsongen 2012, och var nu tillbaka. Vi inledde hennes första kväll med något spektakulärt och (för den ena av oss) mycket efterlängtat: bio! Och inte vilken bio som helst. Ni har redan räknat ut vad vi såg. I en liten biosalong som mest påminde om ett lite lutande vardagsrum. Med varmkorv, spanska undertexter och en klappande, jublande publik som mest ägnade sig åt att spela in filmen på sina mobiler. Men det var bra.

Mariela, på väg ut i tjänst med mat i munnen och kaffe i koppen.

Fredag. Vi blev hembjudna till några vänner i San Marcos på lunch, på dominikansk tolkning av kinamat (gott!) och banankaka. Efter det var det dags. Lanttjänst i Loma de la Bestia, översatt "Best-backen". Vi funderade gemensamt innan över varför den hade fått sitt namn. Fanns det en best i backen? Eller var backen helt enkelt en best i sig? Efter att i tre timmar ha gått i en konstant uppförsbacke (bokstavligt talat) i grus, och ännu inte nått upp till byn vi skulle predika i, och efter att vi varit tvungna att vända om för att hinna gå ner innan det blev mörkt, hade vi svaret ganska tydligt framför oss. Vi var på kvällen hembjudna till en italiensk familj i vår församling, men fick avboka då ingen av oss längre kunde stå på våra ben.

En gammal Empanada-vän, samt en ny kompis som precis fått tidskrifter och är glada över att få vara med på bild.

Hej mamma Eva! Från en colmado i San Marcos.

Utsikten från Loma de la Bestia. Vi hade i alla fall tur med vädret!

Välbehövlig mango-paus på var sin "sten" efter en låång uppförsbacke.

Söndag kväll var en underbar kväll. Efter tjänsten (och dagen innan) hade vi preppat med massa udda matvaror, marinerat kött samt hemgjorda lemonader och passionsfruktsjuice. Och när aftonen kom så hade vi ett litet mexikanskt party. Musik, dans och intensiv matlagning. Mariela lärde oss allting om chipotle och jalapenos, pico de gallo, guacamole och salsa, tortillas, ostar och platanos maduros.. I all mexikansk stil fanns också Tequila och hemlagade Frozen Margaritas på menyn. Vi lagade små underbara tacos i ren lycka och bara njöt. Kvällen avslutades sedan med Joels goda chokladpudding.

Joel, Isak och Mariela i högsta hugg!

Pico de gallo och Guacamole..

"Some times I forget about my tortillas. It happens all the time." - Mariela

Tacos! Det enda som blev fel är osten. Vi skyller på La Sirenas fattiga mexikanska utbud.

Måndag. Eftersom det var Marielas sista dag i landet, åkte vi till Cabarete för att spela volleyboll. Hemresan var det värsta någon av oss någonsin varit med om. Efter att ha övervägt alternativet att dö unga på en guagua, hoppade vi av mitt ute i ingenstans för vår egna överlevnad, vilket såhär i efterhand var ett klokt val. Vi lever fortfarande.

Det var kul så länge det varade!

Tisdag, idag. Ångest över att inte ha bloggat ännu, samt en plötslig insikt om att det snart är högtid i landet. Människor har uppenbarligen redan börjat dricka alldeles för mycket, alldeles för tidigt. Vi måste stanna hemma de närmaste dagarna, så imorgon blir vår sista tjänstedag innan lördag. Vi har bjudit hem några vänner under tiden, nu när barnen ändå är lediga från skolan..

Hasta la vista!


--


Time is moving way too fast! Might be that we are having way too much fun. Which in fact might be just about right..

We'll start right away, so we can end at some point! Monday, the last one. We had a relaxed day, stayed at home in Costambar and had brunch with Los Vikingos at a breakfast place by the beach. Later we had a small picnic at a quiet spot at the beach, where we went through the coming weekend's Watchtower. Simply a cosy Monday.

(The days we are not mentioning in the blog are usually regular, long service days. That is what we usually do, when we don't do something else.)

Wednesday night it was time for... Isak's first talk nr 3 in Spanish!! Christel was, if possible, even more nervous than Isak himself before the meeting, especially when it seemed like the whole community of Javillar turned up at the meeting that night! How did it go? One hundred percent! (I promise, I'm not being partial!) The whole talk is recorded on our camera, with no picture quality whatsoever.

On Thursday a Mexican whirlwind came into our home: Mariela! She was here for some months during 2012, and was now finally back! We started off the first night with something spectacular and (for one of us) very long awaited: cinema! And not just any movie. You already know what we are talking about. In a tiny movie theatre that mostly reminded of a slightly inclined livingroom. With hot dogs, spanish subtitles and a clapping, cheering audience that mostly spent their time recording the movie on their phones. But it was good.

Friday. We were invited to a family in San Marcos for lunch, a dominican version of chinese food (yum!) and banana bread. After that it was time. For campo día in Loma de la Bestia, translated "Beast hill". Before going out together we were discussing whether this meant that there was a beast on the hill, or if the hill was a beast in itself? After a three hour long uphill walk on bad roads, not yet reaching our destination where to preach, and having to turn back to be able to reach the town before the dark, we had the answer pretty clear to us. We were invited to an italian family in our hall later that night, but had to cancel when neither of us could stand on our feet.

Sunday night was an amazing night. After service (and the day before) we had been preparing with lots of different ingredients, marinated beef and homemade lemonades and passion fruit juice. When evening came we had a little mexican party! Music, dance and intense cooking. Mariela taught us everything about chipotle and jalapenos, pico de gallo, guacamole and salsa, tortillas, cheese and platanos maduros.. In all mexicanity there was also Tequila and homemade Frozen Margaritas on the menu. We made some lovely little tacos out of pure joy. We ended the night with Joel's yummie chocolate pudding.

Monday. Since it was Mariela's last day in the country, we went to Cabarete to play some volleyball. The journey home was the worst ever. After considering the option of dying young on a guagua, we got off in the middle of nowhere to spare our lives, which afterwards seems to have been a good idea. We are still alive!

Tuesday today. Panicking over the amount of blogging we need to do, and a sudden realization about the upcoming holidays in this country. People have obviously already started drinking too much, too early. We will have to stay at home the coming days, so tomorrow will be our last service day until Saturday. We have invited some brothers and sisters over meanwhile, now that the kids are on a school break.. Pool-time coming up!

Hasta la vista!