El Hospital

Ett halvår i Dominikanska republiken, det låter väl mysigt. Stort hus med pool och härligt karibiskt klimat. Vad skönt att inte behöva jobba och att kunna fokusera bara på tjänsten. Kan det bli bättre?

Ja, så länge man är frisk är det ett ganska bra liv. Men att ligga på sin dödsbädd när det är 35 grader varmt och 100% luftfuktighet och man befinner sig några tusentals mil från det trygga, rena, professionella Sverige man är van vid, det är inte lika bra. Spartanska sjukhus där korridorerna bjuder på underhållning likt något man ser på cirkus, personal som likgiltigt skvallrar sinsemellan istället för att ta hand om patienter, och läkare som ordinerar Gatorade. Bienvenidos!

Veckan började ju bra i alla fall. I måndags åkte vi till Cabarete för att koppla av och roa oss. Isak fick sin frukost på Friends som han hade saknat och sen bar det av ner till stranden. Väl där träffade vi ett helt gäng vittnen från våra grannförsamlingar som också var där för att umgås, sola, bada och spela beachvolley. Så vi hängde där hela dagen och hade det allmänt trevligt.

Frukost på Friends i Cabarete.

Sen blev det tisdag. Isak hade haft feber under natten och vaknade med sprängande huvudvärk. Christel mådde ändå rätt bra (ingen av oss mår ju någonsin helt bra) och gav sig ut i tjänsten. Efter ett väldigt lyckat återbesök gick saker och ting snabbt utför. Plötsligt drabbades hon av kraftig yrsel och illamående. De lokala systrarna utgick omedelbart från att hon var gravid (nej, det är hon inte). Hon fick hjälp att ta sig tillbaka hem, där hennes make omedelbart tog hand om henne och visade henne omsorg och kärlek.

Vi hade båda problem med våra magar, så vi bestämde oss för att åka in till stan och lämna varsitt litet prov för analys. Några timmar senare fick vi svaret; Christel hade amöbor. Det är ju tyvärr ganska vanligt att man får amöbor förr eller senare i det här landet, men Christel har lyckats undvika det under sina tidigare säsonger här. Men till sist hann de ifatt henne.

Så, vad gör man om man har amöbor? Äter medicin såklart. Därför gick vi till närmsta apotek med provresultaten. Apotekaren kollade på lappen, försvann in i ett rum och kom tillbaka med medicin. Christel frågade henne: "Är det här mot amöbor?"

Nej, det var det ju så klart inte, hon hade bara hämtat någon medicin som hon tyckte verkade bra. Då föreslog personalen på apoteket att vi istället skulle ta med provresultaten till en läkare för att få ett recept utskrivet. Efter en vända in på sjukhuset fick vi till slut besked om att vi skulle återvända nästa dag för att få träffa en riktigt läkare.

Så vi återvände på onsdag morgon kl 9, precis som vi blivit tillsagda, och fick spendera en dryg timme väntandes i en sprängfylld korridor och hade privileget att avnjuta latinamerikansk morgon-tv. Till slut fick vi träffa en doktor och Christel fick några tabletter utskrivna, och sen bar det av till nästa avdelning för att lämna lite blodprov. Sen var det bara att åka hem och knapra ljusgröna tabletter. Provsvaren vi hämtade ut några dagar senare skulle lika gärna kunna vara skrivna på kinesiska, men  vi orkar helt enkelt inte börja med att försöka få reda på vad de betyder. Vi kan väl googla det lite senare. Som tur är verkade det inte vara ett så allvarligt amöba-angrepp, för Christel är tillbaka till sitt gamla jag igen, bakandes kakor och allt. Eftersom vi tyvärr inte har några bilder från sjukhuset, kan vi roa er med en kille som målar en reklamskylt istället.

Det gäller att hålla tungan rätt i mun..

Så på fredag var det fullt ös igen. Ännu en långdag i San Marcos, med mycket tjänst och oerhört mycket vandrande. Lanttjänsten på eftermiddagen bestod av att predika längs en jättelång, jättebrant backe. Väldigt bra träning, men också väldigt bra tjänst.

Lanttjänst med långa avstånd. Isak ser så glad ut för att vi precis bara har börjat.

Början av backen upp mot El Cupey. Varningsskyltarna informerar om brant sluttning..

.. Och kängurur??

Backstopp med vilopaus/studiecirkel.

En packåsna.

Lördagen var spännande på ett annat sätt. Vi har möte kl 19 på lördagar. Klockan 16 började det regna en del, och ganska snabbt tilltog regnet i styrka, och åskan likaså. Och när det börjar regna här, kan man alltid vara säker på att strömmen går inom kort. Och det gjorde den även denna gång. Så det blev mörkare och mörkare och ovädret blev bara värre och värre. Som tur är fick vi åka till mötet med en syster som bor nära oss, och som hade hjärta att hämta oss praktiskt taget vid dörren. Om det inte vore för henne hade vi varit fast i vårt hus, det fanns ingen chans att kunna gå till mötet i det ovädret.

Väl framme vid Rikets sal var det en liten tapper skara på ca 20-25 st som på något sätt hade lyckats ta sig dit relativt torra. Det vi saknade i antal tog vi igen med hjärtat, sången i början av mötet lät om möjligt ännu starkare än vanligt. Regnet som slog mot plåttaket gjorde att det var lite svårt att höra vad som sades från podiet till en början, men det funkade ändå på något sätt.  I och med att regnet lättade lite under mötets gång, var det fler och fler vänner som lyckades "droppa" in och vid mötets slut var vi ändå relativt många närvarande. Prövningarna den kvällen blev i slutändan trosstärkande.

(Ursäkta porträttläget. Det smattrande ljudet däremot, det kunde vi inte rå över..)

Idag är det Måndag igen.

Vi hörs nästa vecka!


--


Half a year in the Dominican Republic sounds nice, doesn't it? Big house, huge pool, wonderful weather. How nice not having to work and being able to focus completely on the ministry.

Well, it is, as long as you're healthy. But to lay on your deathbed when it's 35 degrees Celsius and 100% humidity and you're thousands of miles away from the safe, clean, professional Sweden you're used to, that's not as nice. Austere hospitals where the corridors remind you of being at a circus, staff that spend their time gossiping instead of caring for the patients, and doctors that prescribe Gatorade. Bienvenidos!

Well, at least the week started off wonderfully. Monday we went to Cabarete to relax and have fun. Isak got his long awaited breakfast at Friends and after that it was off to the beach. There we met a whole bunch of friends from our neighboring congregations who also were there to socialize, swim, play beach volley etc. So we spent our whole day there and really enjoyed ourselves.

Then came Tuesday. Isak had been having a fever during the night and woke up with a severe headache. Christel felt relatively well and went out in service. After a very nice return visit, things took a turn for the worse. She suddenly felt very nauseous...

(And once again we are to lazy to translate it all into English. But to summarize, turns out Christel had amoebas and had to get some medication for that. But it wasn't that bad and she feels quite well now actually.)

Friday, we were back in the game, stronger than ever. Another long day in San Marcos, with a lot of preaching and a lot of hiking. In the afternoon we preached along a very long and steep hill. Really good physical exercise, but also really good service.

Saturday was interesting in another way. We have our meeting at 7 p.m. on Saturdays. Around 4 p.m. it started raining and it escalated quickly, as did the thunder. And when it starts raining here, the power always goes out. So it got darker and darker and the weather got ever worse. Fortunately we got a ride with a sister who lives very close to us. It it wasn't for her, we would be stuck in our house, without any way to get to the meeting.

Arriving at the Kingdom Hall we realized that we were only around 20-25 people who had been able to get there relatively dry. What we lacked in numbers, we made up for in spirit. The opening song sounded perhaps even stronger than usual. The heavy rain hitting the tin roof made it a bit difficult to hear what was being said from the platform, but somehow it all worked out. And as the rain gradually abated, more and more friends dropped in and the meeting turned out to be quite well-attended after all. The challenges the bad weather brought with it proved to be faith-strengthening.

Today it's Monday again.

See you next week!