Gatos Salvajes

Välkommen tillbaka till vår lilla blogg.

Hej

Den senaste veckan har det varit lite mindre tjänst än vanligt, inte för att vi inte vill gå i tjänst eller har varit sjuka eller liknande, utan helt enkelt för att det har varit för farligt. Nej, predikoverket här har inte blivit förbjudet och och ingen har utsatt oss för några hot eller liknande. Det är helt enkelt bara vanligt julfirande (andras alltså) som har satt käppar i hjulen.

Dominikanerna har som tradition att på julen uppföra sig så okristligt som möjligt, nämligen att festa hårt och dricka mycket, mycket alkohol. Under sådana omständigheter är det inte optimalt att gå och predika från hus till hus.

Vi märkte redan på tisdag eftermiddag att man borde vara försiktig och lämna värdesaker m.m. hemma, inklusive sig själv. Redan då hade festandet satt igång. Men vi var ute med församlingen i gruppvittnande på onsdag förmiddag och det var riktigt bra uppslutning, ungefär 35 personer på möte för tjänst. Christel hade/har en väldig ångest över att hon inte hade med sig någon kamera i tjänsten den dagen, för hon hade väldigt gärna velat dokumentera den dagen och dela det med er. Men som sagt, på grund av säkerheten lämnade vi alla prylar hemma. Det var fint i alla fall.

Här är en tjänstebild från i Lördags istället..

.. Det finns inga dåliga kläder..

Erica i mystjänst i tisdags eftermiddag.

Efter det blev ingen mer tjänst förrän på lördag, det var bara att hålla sig hemma och vänta på att människor skulle bli lite lugna igen. Men på onsdag kväll var Christel på podiet och imponerade som vanligt. (Det är alltså Isak som skriver nu, bara så att ni vet) Hon var motpart mot en brittisk syster och tillsammans levererade de det sista tal 2 någonsin. Spännande att se hur det blir om en dryg vecka, när allting kommer vara totalt nytt.

Spännande

Eftersom det inte var så lätt att gå i tjänsten i torsdags passade vi på att bjuda hem en syster från vår församling som är ensamstående med tre barn. Det var riktigt trevligt och barnen tyckte att det var spännande att få bada i poolen. Trots att den yngsta flickan var förkyld och därmed inte kunde bada, hade hon ändå ett jättestort leende på läpparna när hon fick doppa sina små fötter i det iskalla vattnet. Men mest av allt uppskattade hennes storasystrar att få duscha i varmvatten efteråt. Saker vi tar för givna kan vara helt fantastiska för andra, som inte har det lika bra ställt. Vi avslutade med att rulla chokladbollar och titta på Kevin och Sofia-filmer.

I fredags kväll kom vår nattvakt och bad oss att tända våra utelampor framför huset. Två killar hade en halvtimme tidigare hoppat över muren till vårt lilla bostadsområde, men blivit upptäckta av vår grannes hundar, och stuckit iväg. Under kvällen var vi alla därför extra uppmärksamma på eventuella fler inbrottsförsök. Det är då det känns extra bra att ha en nattvakt (och en icke troende granne med vapen).

I söndags hade Isak sitt första spanska möte för tjänst. Han skulle prata om vikten av att samarbeta två och två i tjänsten, men när vi kom dit var det 0 personer där. Svår ekvation.. Som tur var anlände fler än två vänner med tiden, så vi blev till slut en liten tjänstegrupp. Isak fick däremot gå ensam...

Idag var vi i stan och handlade mat och fikade lite med Joel och Erica. Ifall ni undrade...

Här var vi idag.

Eftersom vi inte har så många bilder från tjänsten den här veckan, tänkte vi kompensera det med lite kattbilder. Håll till godo.

Den här kallar vi svarta katten

Den här kallar vi gråvita katten (sen har vi en som vi kallar den svartvita, men han dök inte upp på vår photoshoot).

Våra vänner chillar vid poolen.

Cosmo - det finns bara ett namn för såna som han: "Ondska"

Kramar från oss på ön.


---

Welcome back to our little blog.

The last week we haven't been out in service as much as usual, not because we don't want to or have been ill or anything, but simply because it has been too dangerous. No, the preaching work hasn't been banned and no one has threatened us or anything like that. It's just that the Dominicans' Christmas celebration has made things difficult.

The Dominicans has a tradition of partying a lot and drinking a lot of booze during Christmas. That makes it less than optimal to preach from house to house.

Already on Tuesday afternoon we noticed that one should be careful and not bring any valuables while leaving the house, or better still, not leave the house at all. Because the partying had already commenced. But on Wednesday morning we were out witnessing with the congregation and a lot of people joined in, about 35 in total at the meeting for field service. Christel really regrets that she didn't bring a camera in service that day, because she very much wanted to catch that on camera and share it with you. But for safety reasons we left all gadgets at home. Anyway, it was really nice, wish you could have seen it.

After that, it was no more service until Saturday, we just had to stay home and wait until people went back to normal again. But Wednesday evening, Christel was on the platform and really impressed, as she always does. (FYI: It's Isak writing now) She was the householder to a British sister, and together they delivered the last talk number 2 ever. It's gonna be exciting to see what the meetings will be like in the new year, when everything is brand new.

Because we couldn't really preach on Thursday, we had the oppurtunity to invite a widowed sister from our congregation to our home, together with her three daughters. It was really nice, and the girls thought it was exciting to swim in the pool. Even though the youngest had a cold and couldn't be in the water, she delivered the biggest smile imaginable when she got to put her tiny little feet in the freezing water. But what her bigger sisters appreciated more than anything else was the opportunity to shower in hot water. Things we take for granted can really be extraordinary for those of lesser means. We finished the day by making chocolate balls together and watching some Caleb and Sophia movies.

Friday night our night guard aksed us to turn on all exterior lights on our house. Two guys had 30 minutes earlier been able to scale the wall and enter our residencial complex, but they were discovered by our neighbor's dog and ran away quickly. During the rest of the night we were extra careful and on our watch for more break-in attempts. It's times like these it feels nice to have a night guard (and a non-Witness neighbor with big dogs and guns).

On Sunday Isak had his first meeting for field service in Spanish. The meeting was about the benefits of preaching two and two, but when we arrived there were 0 people there. Fortunately more people showed up after a while, so there was a small group after all. But Isak had to work alone...

Since we don't have a lot of pictures from service this week, we thought we will make up for it by posting some pictures of cats. Enjoy!

See you!

Semana Mexicana

Nu går tiden alldeles för fort! Vilket förmodligen betyder att vi har alldeles för roligt. Vilket förmodligen är sant..

Vi börjar väl, så vi hinner komma någonvart! Måndag, den förra alltså. Vi tog det lugnt den dagen, stannade hemma i Costambar, åt brunch med Los Vikingos på ett frukostställe vid stranden. Senare hade vi tillsammans en liten picknick på ett lugnt ställe mitt på stranden, där vi gick igenom Vakttornet för den kommande helgen. Mys-måndag helt enkelt.

Costambar strand. Bra ställe.

(Dagarna vi inte nämner i vår blogg är oftast helt vanliga, långa tjänstedagar. Det är det vi oftast gör, när vi inte gör något annat.)

På onsdag kväll var det dags för... Isaks första tal tre på spanska!! Det blev en hel del tragglande om Esau dagarna innan, och Christel var om möjlig mer nervös än Isak själv innan mötet, särskilt när det verkade som att hela Javillar kom till Rikets sal den kvällen. Hur gick det? Hundra procent! (Jag lovar, jag är inte partisk!) Hela talet finns nu inspelat på vår kamera, utan någon som helst bildskärpa.

Torsdag kom en Mexikansk virvelvind in i vårt hem: Mariela! Hon var här några månader under säsongen 2012, och var nu tillbaka. Vi inledde hennes första kväll med något spektakulärt och (för den ena av oss) mycket efterlängtat: bio! Och inte vilken bio som helst. Ni har redan räknat ut vad vi såg. I en liten biosalong som mest påminde om ett lite lutande vardagsrum. Med varmkorv, spanska undertexter och en klappande, jublande publik som mest ägnade sig åt att spela in filmen på sina mobiler. Men det var bra.

Mariela, på väg ut i tjänst med mat i munnen och kaffe i koppen.

Fredag. Vi blev hembjudna till några vänner i San Marcos på lunch, på dominikansk tolkning av kinamat (gott!) och banankaka. Efter det var det dags. Lanttjänst i Loma de la Bestia, översatt "Best-backen". Vi funderade gemensamt innan över varför den hade fått sitt namn. Fanns det en best i backen? Eller var backen helt enkelt en best i sig? Efter att i tre timmar ha gått i en konstant uppförsbacke (bokstavligt talat) i grus, och ännu inte nått upp till byn vi skulle predika i, och efter att vi varit tvungna att vända om för att hinna gå ner innan det blev mörkt, hade vi svaret ganska tydligt framför oss. Vi var på kvällen hembjudna till en italiensk familj i vår församling, men fick avboka då ingen av oss längre kunde stå på våra ben.

En gammal Empanada-vän, samt en ny kompis som precis fått tidskrifter och är glada över att få vara med på bild.

Hej mamma Eva! Från en colmado i San Marcos.

Utsikten från Loma de la Bestia. Vi hade i alla fall tur med vädret!

Välbehövlig mango-paus på var sin "sten" efter en låång uppförsbacke.

Söndag kväll var en underbar kväll. Efter tjänsten (och dagen innan) hade vi preppat med massa udda matvaror, marinerat kött samt hemgjorda lemonader och passionsfruktsjuice. Och när aftonen kom så hade vi ett litet mexikanskt party. Musik, dans och intensiv matlagning. Mariela lärde oss allting om chipotle och jalapenos, pico de gallo, guacamole och salsa, tortillas, ostar och platanos maduros.. I all mexikansk stil fanns också Tequila och hemlagade Frozen Margaritas på menyn. Vi lagade små underbara tacos i ren lycka och bara njöt. Kvällen avslutades sedan med Joels goda chokladpudding.

Joel, Isak och Mariela i högsta hugg!

Pico de gallo och Guacamole..

"Some times I forget about my tortillas. It happens all the time." - Mariela

Tacos! Det enda som blev fel är osten. Vi skyller på La Sirenas fattiga mexikanska utbud.

Måndag. Eftersom det var Marielas sista dag i landet, åkte vi till Cabarete för att spela volleyboll. Hemresan var det värsta någon av oss någonsin varit med om. Efter att ha övervägt alternativet att dö unga på en guagua, hoppade vi av mitt ute i ingenstans för vår egna överlevnad, vilket såhär i efterhand var ett klokt val. Vi lever fortfarande.

Det var kul så länge det varade!

Tisdag, idag. Ångest över att inte ha bloggat ännu, samt en plötslig insikt om att det snart är högtid i landet. Människor har uppenbarligen redan börjat dricka alldeles för mycket, alldeles för tidigt. Vi måste stanna hemma de närmaste dagarna, så imorgon blir vår sista tjänstedag innan lördag. Vi har bjudit hem några vänner under tiden, nu när barnen ändå är lediga från skolan..

Hasta la vista!


--


Time is moving way too fast! Might be that we are having way too much fun. Which in fact might be just about right..

We'll start right away, so we can end at some point! Monday, the last one. We had a relaxed day, stayed at home in Costambar and had brunch with Los Vikingos at a breakfast place by the beach. Later we had a small picnic at a quiet spot at the beach, where we went through the coming weekend's Watchtower. Simply a cosy Monday.

(The days we are not mentioning in the blog are usually regular, long service days. That is what we usually do, when we don't do something else.)

Wednesday night it was time for... Isak's first talk nr 3 in Spanish!! Christel was, if possible, even more nervous than Isak himself before the meeting, especially when it seemed like the whole community of Javillar turned up at the meeting that night! How did it go? One hundred percent! (I promise, I'm not being partial!) The whole talk is recorded on our camera, with no picture quality whatsoever.

On Thursday a Mexican whirlwind came into our home: Mariela! She was here for some months during 2012, and was now finally back! We started off the first night with something spectacular and (for one of us) very long awaited: cinema! And not just any movie. You already know what we are talking about. In a tiny movie theatre that mostly reminded of a slightly inclined livingroom. With hot dogs, spanish subtitles and a clapping, cheering audience that mostly spent their time recording the movie on their phones. But it was good.

Friday. We were invited to a family in San Marcos for lunch, a dominican version of chinese food (yum!) and banana bread. After that it was time. For campo día in Loma de la Bestia, translated "Beast hill". Before going out together we were discussing whether this meant that there was a beast on the hill, or if the hill was a beast in itself? After a three hour long uphill walk on bad roads, not yet reaching our destination where to preach, and having to turn back to be able to reach the town before the dark, we had the answer pretty clear to us. We were invited to an italian family in our hall later that night, but had to cancel when neither of us could stand on our feet.

Sunday night was an amazing night. After service (and the day before) we had been preparing with lots of different ingredients, marinated beef and homemade lemonades and passion fruit juice. When evening came we had a little mexican party! Music, dance and intense cooking. Mariela taught us everything about chipotle and jalapenos, pico de gallo, guacamole and salsa, tortillas, cheese and platanos maduros.. In all mexicanity there was also Tequila and homemade Frozen Margaritas on the menu. We made some lovely little tacos out of pure joy. We ended the night with Joel's yummie chocolate pudding.

Monday. Since it was Mariela's last day in the country, we went to Cabarete to play some volleyball. The journey home was the worst ever. After considering the option of dying young on a guagua, we got off in the middle of nowhere to spare our lives, which afterwards seems to have been a good idea. We are still alive!

Tuesday today. Panicking over the amount of blogging we need to do, and a sudden realization about the upcoming holidays in this country. People have obviously already started drinking too much, too early. We will have to stay at home the coming days, so tomorrow will be our last service day until Saturday. We have invited some brothers and sisters over meanwhile, now that the kids are on a school break.. Pool-time coming up!

Hasta la vista!

El Hospital

Ett halvår i Dominikanska republiken, det låter väl mysigt. Stort hus med pool och härligt karibiskt klimat. Vad skönt att inte behöva jobba och att kunna fokusera bara på tjänsten. Kan det bli bättre?

Ja, så länge man är frisk är det ett ganska bra liv. Men att ligga på sin dödsbädd när det är 35 grader varmt och 100% luftfuktighet och man befinner sig några tusentals mil från det trygga, rena, professionella Sverige man är van vid, det är inte lika bra. Spartanska sjukhus där korridorerna bjuder på underhållning likt något man ser på cirkus, personal som likgiltigt skvallrar sinsemellan istället för att ta hand om patienter, och läkare som ordinerar Gatorade. Bienvenidos!

Veckan började ju bra i alla fall. I måndags åkte vi till Cabarete för att koppla av och roa oss. Isak fick sin frukost på Friends som han hade saknat och sen bar det av ner till stranden. Väl där träffade vi ett helt gäng vittnen från våra grannförsamlingar som också var där för att umgås, sola, bada och spela beachvolley. Så vi hängde där hela dagen och hade det allmänt trevligt.

Frukost på Friends i Cabarete.

Sen blev det tisdag. Isak hade haft feber under natten och vaknade med sprängande huvudvärk. Christel mådde ändå rätt bra (ingen av oss mår ju någonsin helt bra) och gav sig ut i tjänsten. Efter ett väldigt lyckat återbesök gick saker och ting snabbt utför. Plötsligt drabbades hon av kraftig yrsel och illamående. De lokala systrarna utgick omedelbart från att hon var gravid (nej, det är hon inte). Hon fick hjälp att ta sig tillbaka hem, där hennes make omedelbart tog hand om henne och visade henne omsorg och kärlek.

Vi hade båda problem med våra magar, så vi bestämde oss för att åka in till stan och lämna varsitt litet prov för analys. Några timmar senare fick vi svaret; Christel hade amöbor. Det är ju tyvärr ganska vanligt att man får amöbor förr eller senare i det här landet, men Christel har lyckats undvika det under sina tidigare säsonger här. Men till sist hann de ifatt henne.

Så, vad gör man om man har amöbor? Äter medicin såklart. Därför gick vi till närmsta apotek med provresultaten. Apotekaren kollade på lappen, försvann in i ett rum och kom tillbaka med medicin. Christel frågade henne: "Är det här mot amöbor?"

Nej, det var det ju så klart inte, hon hade bara hämtat någon medicin som hon tyckte verkade bra. Då föreslog personalen på apoteket att vi istället skulle ta med provresultaten till en läkare för att få ett recept utskrivet. Efter en vända in på sjukhuset fick vi till slut besked om att vi skulle återvända nästa dag för att få träffa en riktigt läkare.

Så vi återvände på onsdag morgon kl 9, precis som vi blivit tillsagda, och fick spendera en dryg timme väntandes i en sprängfylld korridor och hade privileget att avnjuta latinamerikansk morgon-tv. Till slut fick vi träffa en doktor och Christel fick några tabletter utskrivna, och sen bar det av till nästa avdelning för att lämna lite blodprov. Sen var det bara att åka hem och knapra ljusgröna tabletter. Provsvaren vi hämtade ut några dagar senare skulle lika gärna kunna vara skrivna på kinesiska, men  vi orkar helt enkelt inte börja med att försöka få reda på vad de betyder. Vi kan väl googla det lite senare. Som tur är verkade det inte vara ett så allvarligt amöba-angrepp, för Christel är tillbaka till sitt gamla jag igen, bakandes kakor och allt. Eftersom vi tyvärr inte har några bilder från sjukhuset, kan vi roa er med en kille som målar en reklamskylt istället.

Det gäller att hålla tungan rätt i mun..

Så på fredag var det fullt ös igen. Ännu en långdag i San Marcos, med mycket tjänst och oerhört mycket vandrande. Lanttjänsten på eftermiddagen bestod av att predika längs en jättelång, jättebrant backe. Väldigt bra träning, men också väldigt bra tjänst.

Lanttjänst med långa avstånd. Isak ser så glad ut för att vi precis bara har börjat.

Början av backen upp mot El Cupey. Varningsskyltarna informerar om brant sluttning..

.. Och kängurur??

Backstopp med vilopaus/studiecirkel.

En packåsna.

Lördagen var spännande på ett annat sätt. Vi har möte kl 19 på lördagar. Klockan 16 började det regna en del, och ganska snabbt tilltog regnet i styrka, och åskan likaså. Och när det börjar regna här, kan man alltid vara säker på att strömmen går inom kort. Och det gjorde den även denna gång. Så det blev mörkare och mörkare och ovädret blev bara värre och värre. Som tur är fick vi åka till mötet med en syster som bor nära oss, och som hade hjärta att hämta oss praktiskt taget vid dörren. Om det inte vore för henne hade vi varit fast i vårt hus, det fanns ingen chans att kunna gå till mötet i det ovädret.

Väl framme vid Rikets sal var det en liten tapper skara på ca 20-25 st som på något sätt hade lyckats ta sig dit relativt torra. Det vi saknade i antal tog vi igen med hjärtat, sången i början av mötet lät om möjligt ännu starkare än vanligt. Regnet som slog mot plåttaket gjorde att det var lite svårt att höra vad som sades från podiet till en början, men det funkade ändå på något sätt.  I och med att regnet lättade lite under mötets gång, var det fler och fler vänner som lyckades "droppa" in och vid mötets slut var vi ändå relativt många närvarande. Prövningarna den kvällen blev i slutändan trosstärkande.

(Ursäkta porträttläget. Det smattrande ljudet däremot, det kunde vi inte rå över..)

Idag är det Måndag igen.

Vi hörs nästa vecka!


--


Half a year in the Dominican Republic sounds nice, doesn't it? Big house, huge pool, wonderful weather. How nice not having to work and being able to focus completely on the ministry.

Well, it is, as long as you're healthy. But to lay on your deathbed when it's 35 degrees Celsius and 100% humidity and you're thousands of miles away from the safe, clean, professional Sweden you're used to, that's not as nice. Austere hospitals where the corridors remind you of being at a circus, staff that spend their time gossiping instead of caring for the patients, and doctors that prescribe Gatorade. Bienvenidos!

Well, at least the week started off wonderfully. Monday we went to Cabarete to relax and have fun. Isak got his long awaited breakfast at Friends and after that it was off to the beach. There we met a whole bunch of friends from our neighboring congregations who also were there to socialize, swim, play beach volley etc. So we spent our whole day there and really enjoyed ourselves.

Then came Tuesday. Isak had been having a fever during the night and woke up with a severe headache. Christel felt relatively well and went out in service. After a very nice return visit, things took a turn for the worse. She suddenly felt very nauseous...

(And once again we are to lazy to translate it all into English. But to summarize, turns out Christel had amoebas and had to get some medication for that. But it wasn't that bad and she feels quite well now actually.)

Friday, we were back in the game, stronger than ever. Another long day in San Marcos, with a lot of preaching and a lot of hiking. In the afternoon we preached along a very long and steep hill. Really good physical exercise, but also really good service.

Saturday was interesting in another way. We have our meeting at 7 p.m. on Saturdays. Around 4 p.m. it started raining and it escalated quickly, as did the thunder. And when it starts raining here, the power always goes out. So it got darker and darker and the weather got ever worse. Fortunately we got a ride with a sister who lives very close to us. It it wasn't for her, we would be stuck in our house, without any way to get to the meeting.

Arriving at the Kingdom Hall we realized that we were only around 20-25 people who had been able to get there relatively dry. What we lacked in numbers, we made up for in spirit. The opening song sounded perhaps even stronger than usual. The heavy rain hitting the tin roof made it a bit difficult to hear what was being said from the platform, but somehow it all worked out. And as the rain gradually abated, more and more friends dropped in and the meeting turned out to be quite well-attended after all. The challenges the bad weather brought with it proved to be faith-strengthening.

Today it's Monday again.

See you next week!

Campo día - San Marcos arriba

Då kör vi igen!

Veckorna här inleds vanligtvis med lite längre tjänstedagar, förmiddagarna i gruppvittnande, och eftermiddagarna på återbesök och studier. Isak blev olyckligtvis förkyld i veckan, och var tvungen att stanna hemma från tjänsten både onsdag och torsdag. På torsdag fick Christel därmed en massa tips av systrarna ute i tjänsten om hur vi skulle göra honom frisk - med te! Här och där plockades det blad från träd och buskar och gräs, alla hjälpte till, även butiksbiträden och portvakter. När hon till slut kom hem hade hon hela väskan full av godsaker: körsbärsblad (ska vara bra mot förkylning), apelsinblad (den bittra sorten), gula mangoblad (ska också vara bra mot förkylning, så länge de är gula), citrongräs och guanabana-blad (ska vara bra för det mesta). Gott blev det i alla fall, och ja, han blev ju frisk också, så småningom.

Tjänst i Javillar, med utsikt mot berget Isabel de Torres.

Tjänstegruppen på onsdag förmiddag.

Super-te! Från vänster till höger: gula mangoblad, guanabana-blad, citrongräs, bitter-apelsinblad och körsbärsblad.

På torsdag eftermiddag halkade vi och Joel och Erica helt ovetande med Paul och Michelle på en myskväll. Den började med en bilfärd västerut för att se haitiska områden och en nybyggd Rikets sal i grannstaden, och avslutades med en smarrig middag på en mexikansk restaurang här i närheten. Det blev en riktigt trevlig kväll!

På fredag kom veckans höjdpunkt: Lanttjänst i San Marcos arriba! Församlingen i San Marcos (Christels första församling här) har ett otroligt stort distrikt att bearbeta, varav det mesta består av lantdistrikt på och vid berget i Puerto Plata. Då väldigt få vänner i församlingen har bilar, kan de inte jobba igenom distrikten så ofta som de skulle önska. Men varje vecka, på fredagseftermiddagar, fyller de några carros públicos (bilar i linjetrafik) och åker upp mot berget, där de bearbetar tre olika distrikt. Det är långa sträckor att gå, många att vittna för och otroligt vacker natur. Man promenerar på stora och små vägar i stekande sol växlande med regn, uppför branta höjder och nerför dalar, på smala stigar och längs med en flod, som man också ibland måste korsa.. Vi följde med på "studiebesök" på fredagen, och lyckades faktiskt starta flera studier, som vi sen fick lova att komma tillbaka till efter tre veckor.

Promenad genom San Marcos.

Vacker utsikt i lanttjänst i San Marcos arriba.

Isak in action!

På lördagar möts församlingen i Costambar. Då de flesta av barnen och ungdomarna i församlingen numera går heldagar i skolan under hela veckan, är detta dagen då de kan gå ut i tjänst med församlingen som helhet (på söndagar möts vi i de individuella tjänstegrupperna). Det är alltid mysigt att få samarbeta med de yngre, och det blir trevliga tjänstedagar. Då vi i lördags träffade på några män som precis höll på att hugga ner kokosnötter vid ett lämpligt skuggigt ställe, blev det naturligt nog en kokosnöt-paus. För 5 kronor fick alla var sin kokosnöt att dricka ur, och sedan äta upp fruktköttet från. Gott och uppfriskande, och vi kunde fortsätta vidare. Såklart lämnar man ett vikblad till alla man träffar längs vägen, och alla vill gärna ha - förutsatt att de kan läsa.

Kokosnöts-paus en varm dag i tjänsten i Costambar.

Så här gör man..

Världens gulligaste prinsessa lär sig att gå, i tjänsten!

Söndag bestod av tjänst med gruppen, och följdes sen av avkoppling. Ett dopp i poolen, spontanbesök hos vänner och inköp av en massa frukt. Vi har precis insett att vi faktiskt är i karibien, så vi måste ju passa på att äta frukten när den faktiskt smakar något.

Idag är det måndag, och vi ska åka ut på vår första strandutflykt - till Cabarete! Det första strandbesöket är alltid något speciellt. Och efter nio års väntan är Isak lyrisk över att han snart ska få äta frukost på sitt Friends igen..

Varma kramar på er!

--

Here we go again!

The weeks here usually start off with longer service days, mornings spent out with the group, and afternoons doing return visits and studies.  Unfortunately, Isak caught a cold this week, so he had to stay home from service both Wednesday and Thursday. On Thursday Christel then got lots of tips from the sisters while out in service on how to cure him - with tea! Here and there the sisters, helped by both shop assistants and gate guards, picked different kinds of leaves from bushes and trees, and even grass. When she eventually got home, her whole bag was filled with goodies: Cherry leaves (supposedly good for colds), orange leaves (the bitter kind), yellow mango leaves (also good for colds, as long as they have turned yellow), lemongrass and guanabana leaves (also good, for like everything). It was really tasty, and well, he eventually got better as well.

Thursday afternoon we, along with Joel and Erica, somehow unknowingly got in to a feast night with Paul and Michelle. It started with a road trip towards the west to see haitian areas and a newly constructed Kingdom hall in the neighboring city, and ended with a lovely meal at a mexican restaurant not far from here. It turned out to be a very pleasant evening!

Friday was the highlight of the week: Country territory in San Marcos arriba! The congregation in San Marcos (Christels first hall here) has a huge area to cover, where of most of the part is on the countryside on top of and alongside of the mountain in Puerto Plata. Since very few of the brothers in the hall have cars, they rarely have the possibility to work through the territory there. But every week, on Friday afternoons, they fill up some carros públicos (public cars) and go up toward the mountain, where they work through three different territories. There are long walks, many houses to visit and beautiful scenery. We followed the group to make a "study visit", and actually managed to start a few (that is, studies), promising to come back to continue the conversation every three weeks.

Saturday the congregation meets for service in Costambar. Since most of the children and youths in the congregation nowadays have classes in school whole days all week days, this is the day when they can preach together with the whole congregation (on Sundays we always meet separately in our service groups). It is always nice to be able to work with the younger ones, and the preaching is pleasant. This Saturday we encountered some men chopping down coconuts from the trees, and the shady spot turned into a nice coconut-break. For 25 pesos we all got a coconut each to drink and eat from. Very tasty and refreshing, and we continued with renewed strength. Of course we leave tracts to people along the way, and everyone gladly accepts it - as long as they know how to read.

Sunday consisted of witnessing with the service group, and was followed by a relaxed afternoon. We took a swim in the pool, passed by some friends' house and bought lots of fruit. Finally we are realizing that we are in the Caribbean, which means we have actual fruit to eat.

Today it's Monday, and we are heading out for our first trip to the beach - to Cabarete! The first beach-Monday is always something special. And after nine long years of waiting Isak is ecstatic to go back to his beloved Friends for a breakfast..

Warm hugs to you all!