Vinter

- Vi vill börja med att säga att nu är vintern här, på riktigt! Det är iskallt, mörkgrått, blåsigt och regnigt ute. Christel har inte tagit av sin långärmade tröja på två dygn, filtar har tagits fram, byxor och sockar dragits på och produktionen av te och varm choklad har aldrig tidigare varit så hög..

Nåja, veckan började i alla fall bra. På måndag åkte vi iväg med tjejerna till ett frukostställe i Perla Marina, som för övrigt är en av Christels favoritplatser här i landet. Och det med all rätt! Underbar frukost, fantastisk utsikt. Efter att ha intensivnjutit av platsen åkte vi vidare till stranden i Sosua för att sola, bada och bara slappna av. Och vilken dag! Solen sken, vattnet var klart och vågorna små och smickrande. Till lunch åt vi mexikanskt från en liten trähydda vid stranden. Gött helt enkelt.

Natura Cabana i Perla Marina - ett supermysigt frukostställe under halmtak.

Utsikten från restaurangen är inte illa den heller..

Stranden i Sosua.

Stranden i Sosua från en annan vinkel.

Mat och dryck.

På tisdag och onsdag var det intensiva dagar i tjänsten som gällde, som sig bör. Uppslutningen på möte för tjänst var otroligt bra. På mornarna blev det därför grupptjänst med församlingen, och på eftermiddagarna återbesök och studier.

Våra två nyaste förkunnare Lolo och Sonya glada och nöjda ute i tjänsten i tisdags! De har efter många år gift sig lagligt, och är nu kvalificerade att delta i tjänsten. Rafael sitter troget vid litteraturvagnen varje dag, också han glad och nöjd.

Men på onsdag eftermiddag började de mörka molnen torna upp sig.. Och det var inte så bra, med tanke på att vi sedan länge hade planerat att åka på en heldagsutflykt till ön Paradise Island, även kallad Cayo Arena (ett passande namn eftersom det i princip är en hög med sand mitt ute i havet) nästa dag, torsdag.

Efter en natt av störtregn, och en morgon i samma moll, traskade vi ändå iväg till samlingsstället. ”Vi skulle ju bli blöta i alla fall.” Efter att ha väntat på vår skjuts i en timme, åkte vi sedan iväg på den alldeles för långa bilfärden genom oändligt många byar västerut. Men det kanske var bra, för när vi kommit fram hade vädret hunnit klarna upp en hel del. Så efter den obligatoriska kisspausen, raceade vi sen iväg rakt ut i havet i små motorbåtar. Efter 10-15 minuters guppande anlände vi sedan till vårt resmål mitt ute i havet, omgivet av koraller.

Isak laddar upp inför det kommande regnet - och snorklingen

Punta Rucia, stranden vi åkte från mot Cayo Arena. Vackert trots det grå vädret.

Vi badade och snorklade i ca en timme, tills hela himlen på nytt var fylld av mörka moln. ”Om vi inte åker innan det börjar regna, så får vi stanna här tills det slutar” sa vår guide. Under ett litet halmtak, på en öde ö mitt i det vilda havet, i flera veckors tid utan mat och vatten. Nåja, det började regna, men vi åkte i alla fall. Så vi raceade tillbaka mot land, medan vinden och störtregnet piskade oss i ansiktet. När vi nått kusten åkte vi längs smala passager genom en djungel av mangroveträd, något som också var en upplevelse i sig. Väl tillbaka hoppade vi in i bilen och åkte hem igen. Och så blev det vinter.

(Bilder från själva upplevelsen finns eventuellt. Om vårt kortminne börjar fungera igen.)

Och så var utflykten slut.

Fredag morgon vaknade Christel förkyld. På eftermiddagen klarnade emellertid vädret upp lite, och vi åkte till San Marcos för att gå i lanttjänst. När vi väl kom dit var tjänsten dock inställd på grund av leran som regnet under de föregående dagarna hade orsakat. Så vi besökte ett gammalt studie och hjälpte henne att ladda ner jw library-appen och all litteratur för mötena. Vi fortsatte sedan till ett annat studie, där vi blev bjudna på rödvin och hemmagjord tranbärsjuice, samt blev pålastade både nonifrukter och tranbär från deras lilla trädgård (förutom dessa träd har de också avokado-, mango-, limoncillo-, bitterapelsin- och citronträd på baksidan).

Lördag var ändå en rätt fin dag, fastän lite kyligare. Efter mötet fick vi nya gäster från Sverige hem till oss: Cecilia och Jonathan! De kommer för att hjälpa till i församlingen i Javillar i 3 månader, och bor hos oss nu under den första veckan.

En liten bild från i Lördags. Världens sötaste tjänstekompis.

Söndag morgon gick vi båda ut på studier tillsammans, medan våra gäster fick sova av sig lite jetlag. En av dem som Isak har börjat studera med heter Marcos och bor här i Costambar. Han är alltid peppad för studiet, glad och vänlig, förbereder sig noggrannt och förstår och tycker om det han får lära sig otroligt snabbt. En riktig guldklimp! Vi har bjudit in honom till mötet flera gånger, men han är lite blyg, så vi får fortsätta att uppmuntra honom..

Vi tog med Cecilia och Jonathan på en liten rundtur i Costambar, och åkte sedan in till stan för att äta och handla matvaror och annat nödvändigt (allt det ovannämnda i mer eller mindre konstant ösregn och kalla vindar).

Resten av dagen spenderades inomhus med tröjor, långbyxor och sockar på. På kvällen gjorde vi mexikanska tacos med pico de gallo, guacamole och annat gott.

Måndag. Ledig, iskall måndag. Konstant regnande från morgon till kväll. Så vi värmde bullar, lagade varm choklad med marsmallows och tittade på film under en filt. Sedan började vi preparera kvällens middag: Hummer! Vi hade fått köpa billiga små humrar från en broder i San Marcos på fredagen, och sparade dem till denna lyxmåndag. Chimmichurri, vitlöksbröd, resterna från de mexikanska rörorna, Joels hemmagrillade, glaserade kyckling och myntasås, här skulle det njutas.. Humrarna stektes i viltökssmör, och avnjöts sedan med ovannämnda tillbehör och en flaska vin. Till efterrätt blev det lime- och passionsfruktscheesecake, och så kaffe förstås. Inte dåligt för att vara en vintermåndag.

Ibland är det mysigt med regniga dagar. Speciellt när man har Gott och blandat!

Cecilia

Och Jonathan

Vi blir ordentligt bortskämda med en kock i huset.. Hummer och elände :)

Så kan det gå. Nu vet ni. Adjö på er.

Jamao / Bailando

Hej igen. Vi ursäktar bloggtorkan, och skyller som vanligt på någon eller något annat. Först och främst så vill vi säga att vi mår rätt bra.

Måndag den 11 januari. En dag för återhämtning, uppladdning och nya tag. Efter en dag bestående av en kort promenad för att köpa frukt från ett närliggande fruktstånd, var Christel åter igen knäsvag. På kvällen anlände tre tjejer från Sverige till flygplatsen i Puerto Plata (Celinne, Moa och Jeanette), och vi agerade taxi och bed and breakfast för en dag, tills de kunde flytta in i sitt egna bo.

Här köper vi frukt.

Tisdag och onsdag. Isak var en trogen pionjär ute i tjänsten, medan Christel tisdag tog med tjejerna på promenad i Costambar, och onsdag morgon promenerade till Javillar för att sen inse att benen inte ville hålla mer. Lite mer vila, och sen skulle hon gå bättre.

Torsdag morgon fick vi prova på att stå med litteraturvagnen tillsammans, utanför universitetet i Cafemba. Vi samarbetade med en lokal syster, och det blev en riktigt trevlig morgon. Trots att det inte var så mycket aktivitet just där just då, så tog i princip alla som passerade med sig något att läsa. En förbipasserande kvinna valde en tidskrift, och pekade sen på böckerna och kommenterade att de troligtvis kostade pengar. När systern sa att vi inte tar betalt för någon litteratur, tog hon glatt med sig boken "Vi lär av den store läraren". Senare gick två tuffa killar först förbi, men när systern vänligt visade dem "gratis"- texten på plakaten, kom de tillbaka och valde glatt var sitt band av "Ungdomar frågar - Svar som fungerar". Allt som allt en händelserik morgon.

Isak på väg ut med litteraturvagnen

På eftermiddagen åkte vi in till San Marcos för att hälsa på några gamla studier, som vi på grund av alla helgdagar och sjukdomar inte hade träffat på länge.

Fredag. Efter en morgon av lunchade/handlade med tjejerna på stan, var det vid kl 14 som vanligt dags för lanttjänst i San Marcos arriba. Vi återvände till samma plats vi hade vittnat på 6 veckor tidigare. Tyvärr var inga av våra återbesök hemma.. (Räknas det som att studera var 12:e vecka?) Vi njöt i alla fall av en mysig dag full av vandrande, väntande, tjänst, frukt och vacker natur.

Vilda västern

Två av våra framtida pionjärer tar en liten fikapaus

Isak var lycklig över att hitta sitt namn (nästan) på en stolpe..

.. Och Christel var lika lycklig över att hitta "skräp" på marken

Vi hade sedan länge planerat att åka och utforska Jamao, en mindre stad på landet som ligger en dryg timme sydöst från Puerto Plata. Så på lördag morgon fick vi åka dit tillsammans med en italiensk syster, Sandra, som flyttat dit själv för några månader sedan. Det har bildats en grupp i samhället, och möten hålls numera varje söndag. Sedan ett par månader bor det 5 systrar på plats (men inga bröder ännu), varav den enas hus just nu används som Rikets sal.

Vi anlände till Jamao vid halv tio, och efter att Isak fick hålla ett litet möte för tjänst hemma hos Sandra, med två av de andra systrarna närvarande, gick vi alla 5 ut i grupptjänst. Människorna på distriktet var avslappnade och trevliga, och vi fick flera fina samtal under dagen. Tre församlingar brukar komma till Jamao varje vecka och understödja predikandet, så distriktet täcks numera rätt bra. Men trots det är det många fler som vill studera, och nya människor kommer på mötet varje vecka. Ett frodigt distrikt med mycket potential, med andra ord. Jamao bjuder dessutom på en otroligt vacker natur: grönskande berg och dalar så långt ögat kan nå, och många vackra, rena floder att bada i.

Jamaos vackra vyer..

Christel med tre av systrarna i Jamao, våra tjänstekompisar för dagen

Vi fick hos vårt första besök en lektion i hur man gör hemmagjord ost (queso fresco): Mjölka kon. Sila mjölken. Tillsätt "líquido" (när vi frågade vilken vätska: "Vanlig vätska!"). Låt stå och stelna i dryg halvtimme. Rör om med händerna, salta,

Häll massan i formar och pressa tills den är kompakt. KLART!

Så efter lunch på en billig comedor, underhållning från den närliggande musikskolan och ett otroligt studie med en grannflicka, tog Sandra och hennes rumskompis Jess med oss och några av sina studier på en promenad till en av de närliggande floderna för att bada. Vackert och svalkande efter en varm tjänstedag.. Kvällen avslutades sedan med ett gemensamt vakttornsstudie och otroligt god hemmagjord italiensk pasta.

Río de Jamao

"Quiero tomar una foto" sa ungen. Konstant.

På söndag morgon var det dags för veckans möte i Jamao. En av de närliggande församlingarna arrangerar mötena varje vecka, och vännerna reser dit för att hjälpa till. Vi promenerade till mötet tillsammans med flera av tjejernas studier. Mötet hålls som nämnt i en systers hus, där hela vardagsrummet fylls upp till bredden med stolar. Trots det är många tvungna att stå utanför, då många studier och besökande kommer varje vecka. Efteråt fick vi skjuts av några vänner till grannstaden för att kunna åka hem igen. Allt som allt var det en trevlig vistelse i Jamao, och vi är glada att vi kunde åka och hälsa på.

Möte i Jamao

Söndag kväll var det dags för säsongens första dansfest! Det blev en riktigt rolig kväll med både salsa, bachata, merengue, line dance och mycket annat, på en takterass under bar himmel, med till och med ett liveband på plats! Vi dansade tills vi var genomblöta, kul var det!

Och sen avslutades den veckan med fyrverkerier (bokstavligt talat), och det som har hänt under denna vecka får ni höra om i nästa blogginlägg.

Kramar på er alla!


---


Hello again. We're sorry that we haven't posted something for a while now, but as usually we blame someone or something else. We want to begin by saying that we are feeling quite well now.

Monday, january 11. A day for recuperation, resting, and gathering strength. After a short walk to the local fruit stand, Christel was once again feeling quite weak. In the evening, three girls from Sweden arrived to the Puerto Plata airport (Celinne, Moa and Jeanette) and we were acting taxi and bed and breakfast for a day, before they could move in to their own place.

Tuesday and Wednesday. Isak was out preaching as a faithful pioneer, while Christel on Tuesday took the girls for a walk in Costambar. Wednesday morning we walked to Javillar, but after a short time preaching Christel's legs wouldn't carry her anymore. Some more resting, and then she was feeling fine.

Thursday morning we had the privilege of preaching with the witnessing cart, just outside the university in Cafemba. We worked together with a local sister, and it was a really nice morning. Even though there wasn't a lot of people in the area at that time, more or less everyone passing took something to read. A woman chose a magazine, and then she pointed at the books and said that they must surely cost money. When our sister explained that all our literature is free, the woman happily took the book "Learn From the Great Teacher". Later on, two young tough guys just passed by the cart, but when the sister pointed out that the publications were free of charge, they stopped and chose one volume each of the "Questions Young People Ask - Answers That Work". It was quite an eventful and fun morning.

In the afternoon we went to San Marcos to visit some old studies that we hadn't been able to visit for a while, because of all the holidays.

Friday. After a morning of shopping and eating in town with the girls, we were in San Marcos at 2 p.m. for some campo service in San Marcos arriba. We returned to the same place we had been preaching in 6 weeks earlier. Unfortunately none of our retun visits were home (can you call it a study if it occurs only every 12 weeks?) But we enjoyed a nice day of hiking, waiting, preaching, fruit-eating, and beautiful nature.

We had for some time planned to go and explore Jamao, a smaller city in the outback about an hour southeast of Puerto Plata. So on Saturday morning we got to travel there with an italian sister, Sandra, who moved there by herself some months ago. A group has been formed in the town, and meetings are by now being held every Sunday. Since a few months back 5 sisters are living in the area (but no brothers yet), and one of the sisters' house is being used as the Kingdom Hall.

We arrived to Jamao at 9.30, and after Isak got to hold a small meeting for fieldservice, with two of the other sisters attending, all 5 of us went out as a group. The people on the territory were relaxed and kind, and we had several nice conversations during the day. Three congregations come to Jamao  every week to help out in the preaching work, so the territory is nowadays well covered. Even so, many more want to study, and new people are attending the meeting every week. A fruitful territory with a lot of potential, in other words. Jamao also has a beautiful scenery: green mountains and valleys as far as the eye can see, and many beautiful, clean rivers to swim in.

So after lunch at a cheap comedor, entertainment from the nearby music school and an amazing study with a young girl, Sandra and her roommate Jess brought us and some of their studies on a walk to one of the nearby rivers to swim. Beautiful and refreshing after a warm service day.. The night was then ended with the Watchtower study and an amazingly tasty homemade italian pasta.

Sunday morning it was time for the weekly meeting in Jamao. One of the neighboring congregations arrange the meeting every week, and the brothers and sisters are travelling there to help. We walked to the meeting together with several of the sisters' studies. The meeting is, as mentioned, being held in a sister's house, where the whole living room is being filled up with chairs to its limit. Despite of that, many have to remain standing outside, since so many studies and visitors come every week. Afterwards we got a lift with some brothers to the neighboring city to be able to go home again. All in all it was a nice stay in Jamao, and we are glad we could go and visit.

Sunday night it was time for the first dance party of the season! It was a really fun night with both salsa, bachata, merengue, line dance and much more, on a roof terrace under the open sky, even with a live band playing! We danced until we were soaking wet, so much fun!

And then the night was ended with fireworks (literally), and what has happened during this week will be told in the next post on the blog.

Big hugs to you all!

Aniversario / Amoeba Wars

(Alternativa titlar på veckans inlägg:
The Amoeba Menace - Attack of the Amoebas - Revenge of the Amoebas - A New Amoeba - The Amoeba Strikes Back - Return of the Amoebas - The Amoeba Awakens)

"It was the best of times, it was the worst of times.." Okej, låt oss börja nu. På måndag morgon packade vi klart våra ryggsäckar och begav oss ut på vad som skulle bli vår lilla bröllopsdagsresa, först till Rio San Juan och sedan till Cabrera. På vägen österut med guagua mellanlandade vi i Cabarete för att äta frukost på Friends. Där träffade vi också lite av vännerna som varje måndag hänger vid volleybollnäten på stranden, som det sig bör på en måndag.

När man är såhär blek i karibien måste man helt enkelt ta till drastiska åtgärder..

Några timmar senare kom vi fram till den mysiga lilla staden Rio San Juan, och checkade in på det  charmiga hotellet Bahía Blanca, som ligger på klipporna precis vid havet. Vi hade hört mycket gott om det från alla vänner som tidigare varit där, men vi blev ändå positivt överraskade över det fina läget och de, minst sagt, häpnadsväckande vyerna. Blått vatten så långt ögat kunde se, blå himmel, små berg i horisonten och strålande sol. På båda sidor av hotellet fanns mysiga små stränder med klart turkost vatten som i princip var folktomma, och till och med befriade från gigantiska vågor. Ett paradis helt enkelt.

Vårt hotell. Perfekt läge helt enkelt.

Hej Isak! Inifrån vårt hotellrum.

Utsikten rakt utanför vårt hotellrum...

... och utsikten från vår egna lilla balkong, mot den lilla stranden precis bredvid

Vi spenderade ett par dagar där med att bara slappa: Sola, bada, äta och dricka gott, promenera lite, fotografera, och bara njuta (till och med läsa böcker!).

Isak spänner sig

Total avkoppling..

Stranden på andra sidan hotellet

Solnedgång från hotellets terass

Mysfrukostar på hotellet

Småsaker från vår stadspromenad

På onsdag checkade vi ut och begav oss till den berömda stranden Playa Grande. Betyg? Överskattad. Men vi njöt, solade, badade, åt och drack och läste lite till, och när skymningen kom åkte vi vidare till Cabrera, för att spendera några dagar där hos Genna och hennes två döttrar. Vi åt kycklingvingar och spelade Wii på kvällen, och gick sen och la oss.

Playa Grande. Helt okej ändå.

På torsdag morgon klev vi upp, peppade inför nya äventyr. Christel kände sig dock lite illamående (nej, hon är fortfarande inte gravid, sluta nu). Efter att ha inlett dagen med att spy lite, dricka lite kaffe, spy lite till, äta french toast och spy ännu en gång, var hon redo att börja dagen, den här gången på tom mage.

Vi gav oss ut på en promenad längs klipporna. Cabrera har otroligt vackra vyer, höga klippor möter vilt hav vid kusten, och de gigantiska vågorna slår mot klipporna med otrolig styrka. Vi följde strandpromenaden till en stig längs en liten jungel, som ledde til trappavsatsen til en strand. Vi badade i en liten naturlig pool som skyddades från de gigantiska vågorna av ett omringande korallrev. Efter att ha samlat snäckor och byggt ett mindre smickrande sandslott, promenerade vi tillbaka, hoppade in i bilen och åkte till en utkiksplats, med 127 trappsteg ner till stranden. Vi gick inte ner, men njöt av utsikten uppifrån.

Cabreras klippiga kust

Strandpromenaden

Isak och Genna

Våra små snäcksamlare i fullt arbete

Här var vi

Vi fortsatte därefter till ett vackert vattenfall, där vi först vadade över den lilla floden ovanför stupet, och sen tog den läskigaste trappan någonsin (hög, lång, brant, ojämn, trasig, smal betongtrapp utan något som helst räcke, understödd av några multna trästockar och med sista trappsteget 1,5 meter upp i luften) ner till lagunen nedanför där vi fotograferade, simmade lite i det kalla vattnet och hoppade ett par gånger från klippan. Vi vadade därefter vidare tillbaka till bilen, och fortsatte till dagens sista strand, där vi slappade lite till. Christel började sedan känna sig lite dålig, och vi åkte hemåt, också för att äta och fortsätta till mötet, det som skulle bli det historiska mötet.

Sista trappsteget.. Hur tänkte vi här?

Och här är hela trappen..

Vattenfallet El Saltadero

Kiara redo att hoppa i..

.. medan Tayla helst satt bredvid och fotade spektaklet

Men allt gick inte riktigt som planerat. Christel blev nämligen bara sämre och sämre, alla möjliga kroppsvätskor flög ur henne i en massa olika vinklar (vi nämner ingenting mer). Natten som följde var enligt hennes egen utsago den värsta i hennes liv. Febrig, illamående och yr och utan någon som helst energi eller näring kvar i kroppen, låg hon till slut i en liten hög på toagolvet. Efter knappt någon timmes sömn var det äntligen morgon.

Med tanke på hur illa däran hon då var, fanns det inga andra alternativ än att så snabbt som möjligt ta sig tillbaka till Puerto Plata för att besöka sjukhuset. Snäll som hon är, erbjöd sig Genna att skjutsa oss tillbaka, så att vi slapp åka en skumpig, kokhet och proppfull Guagua i flera timmar. Väl framme vid sjukhuset var det bara att gå raka vägen in på akutmottagningen och hoppas att någon skulle hjälpa oss.

Som väl är har vi reseförsäkring, och så fort man nämner det blir personalen på sjukhuset väldigt tillmötesgående och serviceinriktad. Så Christel blev intagen på akuten och blev undersökt, (kiss-, bajs- och blod)prov blev tagna och ganska snabbt fick vi beskedet att hon har AMÖBOR. Igen. Riktiga amöbor den här gången, såna som man inte vill ha simmandes omkring inuti sina tarmar, eller var de nu håller till. Så hon fick en injektion i rumpan, dropp i armen och en spruta mot illamåendet. Hon fick också mediciner utskrivna mot de nyinflyttade amöborna. Så efter några timmar var vi på väg tillbaka hem till vårt hus, efter en minst sagt händelserik vecka.

Ibland är det bra med sjukhus ändå!

Sedan dess har Christel mestadels legat i sängen och tittat på The Office och sakta men säkert börjat gå, dricka och äta igen. Hon känner sig betydligt bättre nu, men efter en sådan eskapad tar det ett tag att återhämta sig. Tacka vet vi svenskt parasitfritt vatten, eller hur alla Skelleftebor!

Om ni tyckte att den sista bilden var för deprimerande.

Nu ska vi göra ingenting. Nu är det måndag.

Vi hörs igen snart!
 

---

(Alternative titles for this week's post:
The Amoeba Menace - Attack of the Amoebas - Revenge of the Amoebas - A New Amoeba - The Amoeba Strikes Back - Return of the Amoebas - The Amoeba Awakens)

"It was the best of times, it was the worst of times.." Okay, let's get started. Monday morning we packed our backpacks and headed out on what was to be our anniversary vacation, first to Rio San Juan and then to Cabrera. On the way there with the guagua we stopped over in Cabarete to have breakfast at Friends. There we also met some of the friends who meet there every Monday by the volleyball courts on the beach.


A few hours later we arrived in the nice little town of Rio San Juan, and checked in at the charming hotel Bahía Blanca, situated on the rocks just by the ocean. We had heard a lot of good things about it from friends who have been their before, but we were still pleasantly surprised by the nice location and the - to say the least - breath-taking view. Blue water as far as the eye could see, blue skies, small mountains in the horizon, and a shining sun. On both sides of the hotel were small cozy beaches with clear turquoise colored water, almost no people, and even without any huge, dangerous waves. A real paradise.

We spent a couple of days there and just relaxed: basking in the sun, swimming in the ocean, eating and drinking, walking around exploring, taking pictures, even reading books!


Wednesday we checked out from the hotel and went to the famous beach Playa Grande. Our review of the beach: Overrated. But we still enjoyed it, swimming, eating, drinking, reading, and when the sun began to set we went to Cabrera, to spend some days with Genna and her two daughters. We ate chicken wings and played Wii, and then went to bed.

Thursday morning we woke up, excited for new adventures. But Christel was feeling a bit nauseous (no, she's still not pregnant, stop it). After starting the day off by throwing up, having some coffee, throwing up some more, eating french toast and throwing up once again, she was ready to tackle the day in front of her, this time on an empty stomach.

We went for a walk along the cliffs. Cabrera really has some amazing sceneries, high cliffs meeting the wild sea, and the huge waves hitting the rocks with tremendous force. We eventually reached the beach, where we were able to swim in a kind of natural pool, protected from the huge waves by a coral reef. After collecting shells on the beach and building a not so flattering sand castle, we left for our next adventure.

We got in the car and continued to a beautiful waterfall, where we first waded across the river above the waterfall and went down the scariest flight of stairs imaginable (tall, long, uneven, falling apart, without any kind of railing or safety arrangement whatsoever, and ending 1.5 meters above ground).
 We reached the bottom of the waterfall, where we swimmed in the cold water and jumped from the cliffs. After that we went back to the car and continued to another beach for some more relaxing. Christel started to feel ill again and we went back to the house to eat and change for the meeting, the historic first midweek meeting of 2016.

But things didn't go according to plan. Christel just felt worse and worse, and all kinds of body fluids left her body in all directions. The following night was according to Christel the worst night of her life. With high fever, nausea, and without any energy or nutrition in her body, she eventually ended up on the bathroom floor, totally exhausted. After barely an hour of sleep, it was finally morning.

Considering the bad state she was in, there was no other alternative than as fast as possible getting back to Puerto Plata to visit the hospital. Genna kindly offered to drive us, so we didn't have to spend several hours in a bumpy, scalding hot, crowded Guagua. Arriving at the hospital we went straight to the emergency, hoping that someone would help us.

Fortunately, we have travel insurance, and when we mentioned that, the staff immediately became very helpful and service-minded. They took us to a cubicle in the emergency and Christel was examined, (urine, stool and blood) samples were taken and soon we found out the she has AMOEBAS. Again. The real deal this time, the kind you don't want swimming around in your intestines, or wherever they are. So she got an injection in the butt, intravenous drip in the arm, and a shot for the nausea. She also got some medicines prescribed for the amoebas. So after a few hours we were on our way back to our house, after quite an eventful week.

Since then, Christel has mostly been in bed watching The Office and slowly started to walk, eat and drink again. She's feeling a lot better now, but it takes a while to recuparate from such an ordeal.

Now we are doing nothing, due to Monday.

See you next week!